Livet är kort och orättvist

Förstår fortfarande inte.
Det går inte in i mitt huvud, trots alla tårar och alla "bevis" på att du faktiskt är borta.
Du var alltid så pigg och glad, skämtade alltid.
Du har funnits i våra liv i massor med år och nu helt plöstsligt så finns du inte kvar.
Allt är så overkligt.
Jag förstår inte.

Tänker på dig och saknar dig.
Vi saknar dig och vi älskar dig.
Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan.

RIP Johnny Andersson.
<3<3<3

Tycker så synd om moster. Min älskade moster <3
Ska se om hon är hemma nu i helgen så att jag kan komma ut och hälsa på henne.


Allt känns som kändes jobbigt blev till tungt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0