Hest eller fluga?

Absolut. Med all rätt.

Men många gånger glömmer vi bort när det är dags att sluta dansa.

Så många gånger ens självförtroende får på truten när du själv ger allt men det du får tillbaka av andra inte kan jämföras på långa vägar med vad du har gjort för dom. Så mycket en människa kan ställa upp för andra på alla sätt och vis men när denne själv behöver någon så "finns han inte".

Du står ensam kvar med dina problem medan andra lever livet igen efter deras svåra perioder som du har stöttat dom igenom. DU har stöttat dom i gott och ont.

.

Många gånger glömmer vi bort att sluta dansa.

Glömmer bort att säga stopp - din tur att dansa för mig.

Vi alla är olika. Vissa väljer att bli mer emotionella mot sina medmänniskor för att ge och i hopp om att få respons tillbaka, vissa väljer att stå ensamma för att slippa, vissa omringas av många för att glömma.

.

Vi alla fungerar olika, det gör vi.

Men vi alla glömmer.

Och vissa av oss vet inte hur man säger nej, stopp, done, finito.. Oavsett vilken part du tillhör.

Jag vet med mig själv att jag måste våga säga ifrån. För det är en svaghet jag har - vilket många där ute kan utnyttja. Jag vill vara till lags. Finnas där för dom jag bryr mig om.

Men att ge och ge men sällan få tillbaka får självkänsla på truten.

Inget. Egentligen.

Du behandla dina medmänniskor så som du själv vill bli behandlad.

.

Hur snäll du än är eller hur dum du än är så står du alltid ensam kvar.

Vi måste lära oss att vara någonstans "mitt i mellan".

..