Hest eller fluga?

Helt sjukt.
Jag har inte insett att jag har varit deprimerad på riktigt, förrän nu.
Helt sinnes att man kan gå i flera månader och bara tro att allting är ganska okej och att livet flyter på när det egentligen är ett fucking stort stopp..
Jag vet inte. Känns som att det har varit ganska bra textat mitt i pannan "jag skulle hellre ta livet av mig just nu", för nu när jag tänker efter så är det så jääkla många som har frågat hur jag egentligen mår för dom tycker att jag ser bekymrad och nere ut..
Och jag har alltid sagt: Nej men gud jag mår skitbra! Och avfyrat ett stjärnleende eftersom att jag i princip har intalat mig själv att allting står rätt till när jag hela tiden har vetat att det inte gör det..
jag vet inte.. Det är väl kanske för att jag sporrar mig själv till att försöka fixa allting även om allting bara går emot mig..
Fast sen och andra sidan så är det väl mycket därför jag inte fixar skolan, håller på med en massa skit och mer eller mindre drar ner mig själv i skiten ännu mer..
Det som fick mig att tänka efter mest var faktiskt i fredags när jag var på fest hos Phil. Det första han sa när jag kom innanför dörren var
- Whats up with you? have something happend 'cuz you dont look so well...
Min första tanke var liksom bara : Oj, syns det så mycket?
T.o.m Josefin sa efteråt att hon också märkte att jag inte såg så glad ut, och hon har aldrig träffat mig innan...
:S

Jag vet inte..
Jag mår inte bra och bara tanken att jag äntligen har insett det får mig att känna mig ännu värre..

Aja.. Annars idag så har jag varit i Malmö och firat Vanja lite såhär i efterskott :P
Körde runder i stan med Sandra och Suza, fikade sen åkte vi till Katarina och sjöng sing star ;D
Aja.
Nu ska jag parkera mig i sängen och kolla Twilight :P
Bajs

PS. jag hatar dig..